Nu börjar klockan bli mycket… Känner hur sängen kallar på mig uppe på övervåningen… Jag ville bara lämna en sista tanke i nätet…

En resa jag påbörjat i mitt livs första år, blev fel redan i starten och uppdagades inte av mig själv förrän i skolålder…

Med en tanke på att vara någon annan, försökte jag bli någon jag inte kan vara. Denna person jag klätt ut mig till, är omtyckt, men ack så ensam. En ensamhet som gnager i mitt sinne. En ensamhet som ekar i mitt minne.

I en framtid så snar, jag mig önskar.  Att mina tankar jag spar, och i min framtid jag grönskar. En person så fin, med en skrud så skär. Jag önskar jag vore din, och att jag, efter min resa redan vore där.

Jag är fel, inte sann. Hur kunde det bli så här, hur kunde jag finnas så här. Med min inre röst jag skriker – medan mitt yttre sitter tyst. Djupt inom mig är jag en glad person, en tjej på en blomsteräng, men ack ack, när jag åter slår upp ögonen sitter jag där i min manliga utstyrsel och med tanken gnagande i mitt huvud.

Tårar nedför kinden rullar, tanken gör ont. Att man inte i begynnelsen fick välja, och bli den man är. Någon måste haft ett riktigt illa sinne för humor, när han sade till en att ta denna kropp.. Det var förmodligen den enda som fanns kvar. Liksom i livet, är man den enda som finns kvar, när alla valt. Ensamheten speglar sig i varje detalj, i varje tanke och dröm. Varje dag ser jag mig och längtar. Längtar efter ett liv jag är menad att ha. Ett liv i fulländighet. Den dagen kommer snart hoppas jag. Blott en tanke iväg, hamnar jag där, men verkligheten är annorlunda.

Jag har länge vetat, och för en tid sedan beslutat mig för en vandring, en resa in i mitt nya liv. En förändring som kommer riva upp alla gamla tankar, alla drömmar, relationer och familjesituationer. Gamla vänner går, nya kommer. De som vill ha kontakt, stannar och de som inte vill, kan gå. Sånt är livet. Mitt liv är till synes bra, har familj, hus och jobb. Men under ytan är jag djupt olycklig över att vara fel. Endast min dröm och mina tankar har hållit mig kvar. Kommer snart inte kunna hålla tillbaka tårarna och tankarna. Känslorna kommer få mig att explodera…

Nu ska jag sova… Försöka drömma mig till fulländighet(endast i drömmen går det)

Sov gott från en TS i Stockholms förorten…

/Mina