En dag som alla andra började en liten pojke i skolan. Det är i slutet av sommaren och pojken har bara en liten skogsbacke till skolan, och första skoldagen närmar sig. Han precis som många andra barn börjar sin första dag i skolan just denna dag. Pirr i magen. Man vet inte vad som väntar, vilka nya kompisar man ska träffa, ny fröken, ny skola. Nu börjar skollivet för den lilla pojken. Har är precis 7 år, eftersom han fyller år mitt i sommaren. Nya skoldagen börjar, klockan ringer och det pirrar mycket mer nu. Vad spännande det ska bli.
Inne i klassrummet står skolbänkarna i olka grupper i olika färger. På varje bänk ligger en lapp med en elevs namn. Den visar var man ska sitta. Det är redan bestämt hur placeringen ser ut. Pojken sitter i en grupp med grön färg. Sen finns gul, blå och röd. Varje grupp har 6 elever.
Pojkens klass ska ha 2 fröknar. En med ljust hår och en med mörkare lockigt. Dom verkar jättesnälla och hälsar alla hjärtligt välkomna till skolan.

Tiden går och pojken får 2 snälla kompisar som han umgås med mer än de andra. På rasterna brukar dom 3 gå runt och prata. Ibland leker många i klassen kull på skolans klätterställning som är väl placerad utanför klassrummet.

Första året flyter på rätt bra.

Under andra året ska pojkens klass få fadderelever. Alla faddrar kommer in och eleverna kommer överrens med faddrarna vilka som ska vara ihop. Alla får en fadder utom pojken. Det verkar inte vara någon som vill vara fadder till just honom. Han blir utanför. Är för sig själv på rasterna och börjar bli mobbad för sin kropp och sätt att vara. Pojken vill inte att det ska vara så, utan gör so elever ska göra – gå och prata med en lärare. Detta resulterar i att pojken börjar vandra med läraren som har rastvakt. Eleverna ser detta och mobbar pojken än mer.

Detta fortgår hela lågstadiet tills pojken tröttnar och börjar avvika från lektioner. Han orkar inte.

Resultat: Skolbyte

I den nya skolan känner alla varandra…. Förrutom pojken. Han är ny. Och vad händer med de nya eleverna. En långhårig pojke som dessutom är riktigt försiktig av sig i språk och sätt. Även här börjar elever mobba pojken. Och i denna klass än värre. Dom kallar honom för olika saker, tar honom med papper för att inte ”lorta ner sig”. Titta snett på honom i alla lägen. Ingen vill vara med honom på rasterna och inte heller vid grupparbeten. Detta slutar med att han får klara sig själv… Han går för sig själv på rasterna. Befinner sig mest i skogen bredvid skolan. Där är han hemma. Han älskar doften av skog och natur.

Pga all mobbing börjar pojken avvika från lektionerna även här eftersom han inte trivs i skolan med sina ”klasskamrater”. Detta resulterar i kontakt med den sociala verksamheten i kommunen. För en tid sedan skilde sig pojkens föräldrar och pappan i familjen hade träffat en ny trolovad, vilket i sin tur inte var så lyckat för modern, vars situation blev så pass osocial i samhället den kan bli. Hon började inbilla sig saker och situationer. Kontakten med socialkontoret gav följder. Omplacering hos olika fosterföräldrar för pojken och hans syskon i flera år framöver. En av familjerna tycktes tro att pojken vad psykiskt störd. Och de andra hade sina symptom enligt dom.

I alla dessa år har pojken haft drömmar som hela tiden hållit honom vid liv, utan dessa kan han ha blivit utelämnad åt värre följder. Han har alltid gillat färger och att räkna. Matteböckerna var ingen konst att klara. Målarböcker och ritböcker hade han hela lådan full hemma.

Han hade en helt annan personlighet med. Pojken levde helt klart med 2 tankesätt. En ytlig som andra tyckte var han, en mask helt enkelt. Masken symboliserar en pojke som har intressen som andra pojkar har. Bilar, klättra, springa osv.

Hans andra personlighet är den riktiga. Han älskar färg, klä sig i smycken, och glada kläder. Han vill helst av allt klä sig som flicka, men vågar inte nämna något av det. Han törs helt enkelt inte vara sig själv. Han försöker gå som flickor vilket resulterar i mer mobbing. Han vill vara långhårig och ha fina kläder. Han önskar att han blivit född som flicka istället för pojke. Hans största önskan är att vakna en morgon och all förfluten tid han varit med om inte varit. Vakna med en klänning på stolsryggen som hon skulle ha på avslutningen, rosa gardiner, rosa sängkläder, tosar i håret.

Hans liv är all sedan födseln splittrad av att naturen skapat honom fel. Han ångrar, ogillar, hatar, avskyr sin kropp. Han vill inte ha den lilla extra biten som sticker ut. Han avskyr den, vill inte ha den. Han drar sig undan och låtsas at han är en prinsessa i ett högt torn som väntar på att bli räddad.

Nu över 23 år senare har prinsen ännu inte kommit till undsättning. Prinsen i dagsläge är sjukvården som kan ställa om kroppen till den riktiga. Drömmen och hoppet lever kvar. Ännu i bakhuvudet och med en stark vilja har pojken drömmen vid liv.

/Josephine