Har man en gång börjat, kan man inte sluta. Tankarna flödar. Det är som om man fått en idé och inte vill släppa den med risken för att glömma detaljerna.

Jag har alltid älskat färger. Allt från kläder till himmel. Nu har jag fått ut att jag inte vill vara kille, utan tjej. Men jag ärnog inte typen som skulle vilja sätta på mig kjol eller klänning, men däremot tighta byxor och någon åtsittande ljus jacka, eller tröja. Färg och form har alltid varit ett intresse för mig, det har varit som en tillbakadragen verksamhet, en myshörna där jag kan vara mig själv och tänka. Nu har jag en ny möjlighet – nätet. Jag bryr mig inte om vilka som läser detta. Jag vågar inte för tillfället gå ut med vem jag är, men ifall någon skulle komma på vem jag är, skulle jag inte neka. Det skulle vara en befrielse. Jag är kort sagt en transsexuell man (som inte klär sig i kvinnokläder), en tjej fångad i en killes kropp, ett kroppsligt fängelse. På återseende. Nu ska jag sova…

ZZzzzz